Opp-o-poppa !
Øverst er det Frank Zappa (guitar & vocal) som den 21. aug. 1973 med sin gruppe Mothers of Invention
optræder på Solliden (en del af Skansen, Stockholm): Jean Luc Ponti (violin), Ian Underwood (woodwinds), Ruth Underwood (percussion),
Bruce Fowler (trombone), George Duke (piano, Moog synth), Tom Fowler (bass) og Ralph Humphrey (drums).
Nederst er det Claes av Geierstam ("Clabbe") der folder sig ud.
Som et kvantespring fra et provinsielt DR havde svensk TV gennem somrene i 1970'ernes begyndelse LIVE TV under titlen "opp-o-poppa" (op og poppe).
Det foregik hovedsagelig på udendørsscenen Solliden - en del af "Skansen" i Stockholm - hvor Claes av Geijerstam ("Clabbe") præsenterede tidens nuværende og kommende stjerner, f.eks.
Simon & Garfunkel,for at nævne nogle få.
Vinegar Joe (m. Elkie Brooks og Robert Palmer på vokal),
Mothers of Invention (m. Frank Zappa),
Captain Beefheart,
Rhinoceros,
The Turtles,
Jeff Beck Group,
Sonny & Cher,
Abba,
Pugh Rogefeldt,
Solar Plexus (m. bl.a. Tommy Körberg) og
Björn Skifs
Clabbe selv kom fra den svenske gruppe "Ola & The Janglers", som var et kendt navn på datidens hitlister ("Let's Dance" m.fl.). Han havde derfor en sikker føling med, hvad der rørte sig i tiden. At han tilmed så godt ud, og iøvrigt var en sympatisk, vindende og vidende person, gjorde ikke TV-successen mindre.
Clabbe blev i 1969 udnævnt til programleder for seks sæsoner af live TV-showet "OPPOPOPPA". Showet blev sendt fra Sollidenscenen på Skansen i Stockholm, Gröna Lund och Liseberg i Göteborg.
Blandt en række prominente gæster kan nævnes Elton John, Simon & Garfunkel, Frank Zappa, Sam & Dave, Sha-na-na m.fl.
Op-o-poppa backing-bandet var ligeledes nogle skrappe drenge med blæsersektion og det hele. Guitaristen Janne Schaffer og bassisten Stefan Brolund, der begge var unge, velrenommerede studiemusikere (hos Abba bl.a.), blev kendt af alverden her.
Det efterfølgende er skrevet af en svensk gubbe, som under pseudonymet HMV fortæller om sig selv og sine indtryk fra OPP-O-POPPA:
Jag gillar radion och, inte minst, olika musikprogram som sänts under de senaste femtio åren.
Idén om att försöka levandegöra så många som möjligt av de radiomusikaliska skatter, som varit mina följeslagare sedan länge, har nu mött verkligheten några år.
Hur har det gått då? Fanns det andra intresserade där ute? Bäst kan det kanske beskrivas genom att kopiera titeln till en känd kabaré - Å Harre Jävvlar! Antal besökare är nu uppe i 374 908.
Det är bara att inse att jag kommer att fortsätta skriva och uppdatera sidan eftersom jag har mer som jag vill förtälja och även andra som både kan och vill kommentera och bidra.
Med vänliga hälsningar
HMV
2016-01-18
Et udpluk fra HMV's hjemmeside:
+++++++++++++++++++++++++++++++++++++
Yes!
Det här sommarprogrammet, Opopoppa från Sollidenscenen på Skansen, kunde jag verkligen inte värja mig från. Det fanns där på vardagarna och var en ungdomslockelse som flirtade med mig både från Radio och TV. Det innehöll alltifrån tävlingarnas tävling till allsång på Skansen fast i en annorlunda tappning.
Det var mycket pop och lite progg, det var mer rock än blues, det var show och det var definitivt schlager, till och med lite stand up blandad med musik. Där fanns minst en självklar entertainer, tillika programledare, och vem dök också upp den 21 augusti 1973 om inte Frank Zappa själv i egen hög person.
Det var mycket start och stopp på bandspelaren, pausknappen var min osviklige tekniska vän, då det gällde att endast få med bara det bästa och det jag trodde var det enda vettiga. Ack så fel det blev stundtals, men hur skulle jag ha kunnat vetat då vad jag egentligen ville göra typ hundra år senare. Fast på något sätt borde jag i alla fall ha begripit att the times they are a changin'.
I Röster i Radio och TV, det nummer som kan dateras till den 23 mars 1970, beskrev Lars Magnus Janson under rubriken "Apropå ungdomsredaktionen" ganska bra vad Opopoppa hade handlade om. Men också vad som var tänkt inför kommande säsong, vilken också skulle visa sig bli ett slags riktmärke för de efterföljande åren:
Sommarens stora satsning från Ungdomsredaktionen blir dock som vanligt Opopoppa...
Det är nu femte året som vi gör Opopoppa, fast i år blir det ett något annat program. Sveriges Radios popbandstävling, som egentligen är grundidén med programmet, kommer inte att utlysas det här året...
För några år sedan fanns det tusentals popgrupper i Sverige. I varje kvarter fanns det en lokal popgrupp. De flesta fick aldrig en chans att vara med och konkurrera med de etablerade grupperna. Kände man inte de rätta människorna förblev man en kvartersgrupp till dess mossan började växa på gitarrerna...
Tävlingen blev en succé. Cirka 500 orkestrar anmälde sig varje år (hmv: 1966 hade 580 band och orkestrar anmält sig men 1968 hade det minskat till 375).
En jury lyssnade och gallrade och tog till slut ut ett 30-tal grupper som sedan fick vara med och slåss om titeln Sveriges bästa popgrupp.
I år är situationen något förändrad.
De flesta popgrupperna har packat ihop sina instrument. Engagemangen är borta, ingen har längre möjlighet att försörja sig som popmusiker här i landet. En ny popbandstävling skulle därför kännas fel, tycker vi på Ungdomsredaktionen. Vi vet att en rad nya band skulle uppstå för att ganska snart bara falla sönder igen. Inte ens segraren i hela tävlingen skulle ha en chans att slå sig fram på den popfattiga svenska scenen.
I STÄLLET har vi bestämt oss för att använda pengarna till att importera bra utländska storstjärnor. Men för den skull skall vi inte glömma de popband som fortfarande finns kvar här. Vi har redan gjort en lång lista på svenska grupper som skall engageras till sommarens program.
För övrigt kommer Opopoppa att se ut som den gjorde under föregående år. Lasse Samuelssons Dynamite Brass bland husband och programledare blir... nej, det får bli en hemlighet ett tag till.
Men klart att han visste värdskapet, det val som vi andra ännu inte hade någon aning utan fick lov att vänta ytterligare några månader på innan täcket föll: Clabbe! - eller mer korrekt Claes af Geijerstam. Start i etern den 16 juni.
Det är allt lite kul att Janssons artikel och profetia publicerades bara några månader före att den kultförklarade första Gärdesfesten i Stockholm avhölls, den mellan 12 och 14 juni 1970. Jag undrar om hans något hårda omdömen och slutsatser skulle ha varit desamma om publiceringen skett ett halvår senare. Nu var det förvisso populärmusik i kombination med någon slags tävling, och lite andra musikaliska engagemang, han mörkersiade om och inte om progg i dess olika alternativ. Att alla kvartersband skulle ha försvunnit, i takt med mossväxter på gitarrerna, är jag inte alls lika övertygad var en korrekt uppfattning, inte ens då. Jag tror bara många hämtade andan inför nya möjligheter. En ny musikalisk utveckling kanske?
Om jag ska vara uppriktig med min musikradiohistoriska hågkomst, så går det inte att ta sig förbi "Clabbe". Jag är övertygad om att han, med avstamp inom sin genre, betytt lika mycket för den svenska musik- och programutvecklingen inom Radio och TV som andra välkända producenter och entertainers. I rollen som kompositör och estradör finns naturligtvis mycket att förtälja, men det jag fastnade för och fascinerades av var på vilket sätt han i rasande fart kunde använda det svenska språket för att målande beskriva olika scener och situationer, för mig som lyssnade framför radion. Den färdigheten var viktig eftersom jag oftast inte kunde se det som hände på scen.
När jag idag har tid och möjlighet att lyssna på gamla Opopoppa-program förstår jag än bättre hur skickligt och välartikulerat det egentligen var, även det som jag ibland ansåg vara rent "tjöt". Han skulle definitivt platsa på en genom tiderna sammanställd tio-bästa lista för improvisatörer och det är inte heller helt osannolikt att han också skulle hamna på den övre halvan.
Men han var inte oomtvistad. Det fanns helt enkelt två läger; för eller emot. Mer komplicerat än så var det inte.
Och det är klart att om man bara läste en liten del av den beskrivning som exempelvis signaturen Fabian gjorde av Claes af Geijestam i Röster i Radio och TV juni 1971, och inför andra programledarsäsongen,
... Alexandrastammis, partajstjärna och hålligångare, men inte helt befriad från djupare intellektuella böjelser...,
så var det kanske inte så svårt att förstå den enkla lägerdelningen.
Apropå det där med importerade artister, så lär det ha varit så att programmets producent Rune Hallberg lusläste engelsk branschpress (Melody Maker eller..?) i syfte att försöka finna fynd att presentera, men att innan exporten kunde genomföras så, skulle den godkännas av den då Londonplacerade radiomannen Klas Burling. Hur det egentligen förhöll sig med detta finns det säkert andra källor som bättre kan berätta.
En sak är i alla fall säker och det är att Klas Burling i London våren 70 intervjuade en musiker vid namn Johnny Gustafsson i gruppen Quatermass, en intervju som också sändes i radion med anledning av att gruppen gjort sin första LP. Skivinspelningen hade bland annat producerats av en svensk vid namn Anders Henriksson och det är väl inte någon idé att förvånas över att just Quatermass kom att spela i Opopoppa några månader senare. Tillfällighet? Nä nä nä nä...
Hur det nu än var med rekryteringen av artister, så kom det med åren att presenteras en salig blandning av långväga som närväga gäster. En del är idag glömda, en del kultförklarade, en del har gått ur tiden medans en del fortfarande är aktuella och i högsta grad välmående. Dit kom grupper som
Manfred Mann,
Love Affair,
The Flirtations,
Daddy Longlegs,
November,
Contact och
Skäggmanslaget.
Och artister som
Frank Zappa,
Jerry Williams,
Björn Skifs,
Mikael Ramel,
Pugh Rogefeldt,
Peps Persson,
Svenne & Lotta,
Tommy Körberg,
Charlie Norman,
Kisa Magnusson
och hur många fler som helst till.
Har jag glömt att skriva att Liseberg också fick vara med på ett hörn, men det bara under en säsong, nämligen 1969. Huvudstadsordningen återställdes säsongen efter.
ref.:
http://webbuilder.se/hmvtonkraft/default.asp?id=2607&intOrder=5
+++++++++++++++++++++++++++++++++++++
Opopoppa på skiva
Visst!
Här finns åtminstone några exempel och det är nog mycket möjligt (snarare högst sannolikt) att det finns flera Solliden-inspelningar utgivna. Jag har inte ha koll på alla av förståeliga skäl. Björn Skifs bland annat vet jag har gett ut en samlingsskiva med låtar från flera av sina Opopoppa framträdanden.
1968 gav Sveriges Radio ut en samlingsskiva till förmån för Radiohjälpens insamlingsaktion för den nödlidande civilbefolkningen i Nigeria och Biafra. Utgivningen var möjlig genom ett samlat engagemang och tillmötesgående från ett antal artister som uppträtt i programmet. Skivan kostande 15 kronor och av dessa tillföll 10 kronor oavkortat Radiohjälpen (LP Opopoppa, Radiohjälpen SR, RELP 1065).
Det var också första året som det kom ut en skiva överhuvudtaget med inspelningar från Opopoppa och på skivans innerhölje står bland annat följande:
... Ett soligt minne från en dramatisk sommar i en orolig och lidande värld. Sovjettrupperna i Prag. Låsta fredsförhandlingar kring Vietnam där striderna bara fortsatte. Spänt i Mellanöstern. Oro i Latinamerika. Krig, svält och lidande civilbefolkning i Nigeria och Biafra...
Tyvärr har omvärlden, i vissa delar, inte blivit så värst mycket bättre och ljusare på fyrtio år. Men en hel del olika nationella och internationella stödkonserter och skivutgivningar har definitivt bidragit till att fokusera på flera av de orättvisor och lidanden som skett, och vilka dagligdags sker runt omkring oss. Glädjande nog var Sveriges Radio med Opopoppa-redaktionen tidigt ute med sitt bidrag.
Skivbolaget Metronome lär också av Sveriges Radio ha köpt Cornelis Vreeswijk's inspelning av "Hönan Agda" från Opopoppascenen sommaren 1968 och gett ut den på skiva 1969. Enligt upphovsmannen CV var inspelningen en slags dåtida "piratinspelning" och i maskopi mellan Metronome och SR, men det kan ju ha varit hur som helst med det. CV lär hursomhelst aldrig ha spelat in denna låt i en studio.
ref.:
http://webbuilder.se/hmvtonkraft/default.asp?id=2607&intOrder=5&fk_info=5188&pkch=576<ype=child
+++++++++++++++++++++++++++++++++++++
1970
Grupper och låtlistor
1970 juni/juli Opopoppa - Pugh Rogefeldt & Hjärtans Ungar
På Scen:
Pugh Rogefeldt sång och gitarr,
Bo Frölander trummor,
Göran Ringström gitarr,
Roger Pettersson bas.
Låtlista:
01 Colinda,
02 Jag sitter och gungar.
1970 07 07 Love Affair, Skäggmanslaget och Contact m.fl.
Love Affair:
sång och flöjt Gus Eadon,
lead guitar Rex Brayley,
drums Maurice Bacon,
organ Morgan Fischer and
bass Michael Jackson.
Skäggmanslaget:
Petter Logård,
Thore Härdelin,
Ville Grindsäter
Contact: Ted Ström m.fl. ej namngivna samt även ovan Skäggmanslag.
Övriga soloartister:
Charlie Norman, Janne Önnerud och Björn Skifts samt naturligtvis Lasse Samulessons Dynamite Brass, körsångarna i Dolls och inte minst Claes af Geijerstam.
Låtlista:
01 Walking down the line (Love Affair),
02 Speak of peace, sing of Joy (Love Affair),
03 Give Me That Ding (Lasse Samulessons Dynamite Brass & Dolls),
04 Norralapolskan (Skäggmanslaget),
05 Hon kom över Mon (Contact och Skäggmanslaget),
06 It's getting better (Janne Önnerud),
07 Jag har en tiger i min kåk (Janne Önnerud),
08 Wouldn't it be groovy (Björn Skifs),
09 If this was the last song (Björn Skifs),
10 Freedom Blues (Björn Skifs och Janne Önnerud och månne också att Claes af Geijerstam ingick i en manlig bakgrundskör).
ref.:
http://webbuilder.se/hmvtonkraft/default.asp?id=2607&intOrder=5&fk_info=5188&pkch=509<ype=child
+++++++++++++++++++++++++++++++++++++
Opopoppa juni/juli 1970 - Pugh Rogefeldt & Hjärtans Ungar
Hemmavid tyckte de äldre att det var i vildaste laget. Skränigt, slamrigt och man hörde ju knappt vad han sjöng. I och för sig hade dom rätt, delvis, när dom inför de påståendena byggde sina ställningstaganden helt på Opopoppa, anno 1970. Det var på gränsen till det våldsammaste jag hade hört av en svensk artist och grupp, så dags i alla fall.
Jag var inte alls förberedd, när Claes af Geijestam inledde presentationen med
Eh.. jag hör ljud i mitt högra öra och jag inser att det är en stor ära för mig att här på Opopoppa scenen kunna presentera, Pugh Rogefeldt och Hjärtans Ungar.
Ett försiktigt plockande på strängar till en elgitarr inleder, som om dom verkar letar efter ett lämpligt ackord, och en lika försiktig röst nästan viskar de första orden... "åååå Colinda..." Men det var bara en skenmanöver för sen bar det iväg, utav bara den. Titeln hade jag hört förut men det var det enda, resten var nästintill en total oigenkännlighet. Tyngden hade nog aldrig gått att fånga på vinyl.
Applåder och visslingar. Publiken lät entusiastisk men den kanske inte var lika fundersam som jag. Sanslöst! Jag är inte så säker på att presentatören och estradören Claes af Geijerstam riktigt visste hur det skulle komma att låta heller, åtminstone lät han lika konfunderad efter första låten som jag var hemmavid.
CafG: Tack Pugh Rogefeldt och Hjärtans Ungar. Pugh, om jag får prata lite, lite, lite med dig. Man får nästa fråga nu efter den här låten. Det var väl Colinda?
Pugh: Det var Colinda.
CafG: Det var Colinda. Du har ändrat om så mycket i låtarna så man känner snart inte igen dom.
Pugh: Näe, de e de som e meningen.
CafG: Händer det att du ändrar före varje framträdande eller är det i stort sett lika?
Pugh: Ja, det går nog lite saktare. Kanske en gång i veckan att vi ändrar lite grann på dom.
CafG: Jaa
Pugh: En ton är alltid en ton från början liksom, originalet finns inte kvar.
CafG: Näej
Pugh: Det ska inte finnas kvar. Efter ett år ska det va en helt annan låt, helt enkelt.
CafG: Knappt att ordet Colinda finns med.
Pugh: Ja just det. Det är det som är meningen.
CafG: Du kör även lite hårdare med upprepningseffekten här också.
Pugh: Det kan man säga. Det kanske därför att man spelar utomhus och man spelar mera för folk.
CafG: Och så har du blivit dirigent?
Pugh: Ja just det.
CafG: Känns skönt... Vad får vi höra nu?
Pugh: Jag sitter och gungar, delvis.
CafG: Delvis jag sitter och gungar. Okej. Tack!
Samma inledande plockande på gitarren men nu kom gaspådraget och volymen redan från första millisekunden. Den där nästan totala oigenkännligheten var dock inte lika påtaglig som i förra låten, men farten och kraften var gemensam. Jag hade inte velat sitta och gunga i den hastigheten.
Tack!.
Ta ta ta ta ta ta tackar!
När man avtackar Pugh Rogefeldt, så säger man ta ta ta ta ta ta ta ta ta ta ta tack Pugh Rogefeldt och Hjärtans Ungar...
Jag tror att Pugh allt hade gjort visst intryck på programledaren.
********************
Låtlistan
01 Colinda
02 Jag sitter och gungar********************
Best Of
"Colinda", utan konkurrens och det hade jag nog skrivit även om det varit tio låtar till. Hade en sån här version funnits med i en nytappning ala Rainrock 74 på "Ett Steg Till" så hade det spåret varit sönderspelat i stugorna. Även på cd utgåvan. Det fanns inte mycket som stämde med originalet, tvärtom. Pugh och Hjärtans Ungar levererade en riktig stenkrossarversion, en prepunk version vill jag allt påstå.
********************
Mera Opopoppa
Det här var första gången som Pugh och Hjärtans Ungar uppträdde i Opopoppa. Det skulle bli ett till året efter men då fick dom bara framföra en låt "Här Kommer Natten", om jag nu inte minns fel eller bandat för lite.
********************
Början av historien om Hjärtans Ungar...
Nedan rader är hämtade ur den medföljande boken till 4 cd-boxen "Pugh" (National NATCD 019):
...Bosse spelade i min smak, som en stenkross låter, rakt och enkelt, och basisten Roger Pettersson såg ball ut, lirade tungt och sjöng nästan lika bra som jag.
När allting tog fart i slutet av 1969, behövde jag ett band och det blev naturligt att prova just dom två. Dom var bra, bodde nära och var mina vänner. Det var bara att lägga till en topplistad Västerås-gitarrist, Göran Ringström, och vi hade världens mest perfekta skapelse - rockkvartetten. Vi döpte oss till Hjärtans Ungar.
Så rullade vansinnesturnéerna igång våren 1970. Det finns inte en chans att komma ihåg alla platser vi lirat på men om nån skulle påminna mej så skulle jag säkert komma på det. EMA-Telstar, Stockholms största bokningsbolag, fick oss att ställa upp på vad som helst, från rullande lastbilsflak, PUB:s entrétak på Hötorget i Stockholm, till mördarresor i skrotfärdiga ambulanser från Öland till Dorotea. Det krävdes en viss form av kamratskap och disciplin för att klara av det och det hade vi. Ingen av oss visste knappt att det existerade sånt som sprit och groupisar. Det fanns inte tid till det...
Inga problem Pugh!
Här har du den första Opopoppa spelningen med Hjärtans Ungar att lägga till minnenas hjärnkvarter.
********************
En Pugh intervju i radion...
Den 9 april 1972 gjorde radiojournalisterna Håkan Sandblad - och Tommy Rander - en cirka halvtimme lång intervju med Pugh Rogefeldt.
Det var vår ute och Pugh på var på ganska gott "snackhumör". Han hade så här dags i tillvaron hunnit göra tre LP skivor (tror jag) plus minst en singel (tror jag också). Många var dom ämnen som kom att diskuteras under denna halvtimme, tillika de till antal ej redigerade svordomar som sändes, och ett av de ämnen som tyvärr bara kortfattat kommenterades var just Hjärtats Ungar.
Pugh: ... Jag satte ihop ett band med Hjärtats Ungar, som heter Hjärtats Ungar. Och det var alltså killarna hemifrån kan man säga, från Västerås stad...
Så var det med det.
MVH HMV
2009 02 08
ref.:
http://webbuilder.se/hmvtonkraft/default.asp?id=2607&intOrder=5&fk_info=5188&pkch=509&pkgch=483<ype=grand
+++++++++++++++++++++++++++++++++++++
1971
Grupper och låtlistor
1971 juni/juli - Pugh Rogefeldt & Hjärtans Ungar
På Scen:
Pugh Rogefeldt sång och gitarr,
Bo Frölander trummor,
Göran Ringström alternativt* Ingemar Rogefeldt på gitarr,
Roger Pettersson bas.
Låtlista:
01 Här kommer natten.
* Jag har inte riktigt kunnat finna ut vem av dom som egentligen stod på scenen vid denna spelning.
+++++++++++++++++++++++++++++++++++++
Opopoppa juni/juli 1971 - Pugh Rogefeldt & Hjärtans Ungar
...En besynnerlig upplevelse var när Pugh 1971 blev "medlem" i Rolling Stones. åtminstone påstods det så i franska tidningar. Detta efter att Rogefeldt gästat legenderna på franska rivieran under inspelningen av legendariska Exile on Main Street". I själva verket var Pugh främst där eftersom en Västeråstjej, Astrid, träffat Bill Wyman. Men ett uns av sanning fanns det faktiskt i superstjärne-ryktena...
Ovan stycke är hämtat ur den medföljande boken till 4 cd-boxen "Pugh" (National NATCD 019). Jag kommer ihåg olika skriverier i kvällstidningar om huruvida Pugh skulle bli, eller rent av redan var medlem i Stones. Hur vi spånade kring sanningshalten och vad det kunde betyda, om det var sant och så vidare. Den märkliga musikaliska nyheten och spekulationen hade i alla fall börjat lägga sig när Pugh, säkert lite utled på skriverierna, i sitt korta och inledande samtal med Claes af Geijerstam i Opopoppa 1971 dödade diskussionen.
Någon som hette Carina hade gjort något på scenen innan det blev dags för kvällens första gästartist, i sedvanlig ordning introducerad av Claes af Geijestam.
CafG: ... vi är nämligen startklara för våra första gästartister i detta formidabla superprogram där bara mikrofonkablarna väger set ton, och det är PUGH ROGEFELDT och HJÄRTANS UNGAR..!!!!
Geijerstams entusiasm åtföljs av ett överljudligt Wooooowwww!!! från publiken och fortsätter....
Pugh Rogefeldt han vinkar med kardan och säger att han är i stort sett startklar. Du figurerar i spalterna just nu Pugh, med allt det här talet om Frankrike och Bill Wyman i Stones ... Finns det nånting att tillägga om det egentligen?
Pugh lät lite trött men bestämd i svaret "Kan vi inte döda det?"
CafG: "Ska vi döda det... ?"
Pugh: "Ja vet inte... jag tycker att de... Pugh Rogefeldt som artist och som musiker och människa är minst lika intressant som hans bekanta. Så att ... "
En munter publikreaktion tar över vilken verkar reagera lite ambivalent till det påståendet.
CafG: "Ja det var en schysst kommentar. Om man av en händelse råkar promenera i närheten av Metronomestudion nån sen natt så kan man få se en liten tomte som sitter och pusslar för sig själv. De' e Pugh Rogefeldt som håller på med sin skiva. Stämmer det?"
Pugh: "Ja just det, he he."
CafG: "Ska det bli ett one man jobb?"
Pugh: "Ehh... va?"
CafG: "Ett one man jobb. Ett enmansarbete."
Pugh: "Det tror jag inte. Ja, kanske en del tror jag... en del låtar kommer att bli... mycket gjort av mig själv, sång, gitarr och bas och producent och foto och så vidare men ... eh många kommer att bli med musiker också."
CafG: "Är det nåra specialimporterade musiker som är på tapeten?"
Pugh: "Ja, det finns en del svenska. Det finns en basist som heter Roger Pettersson och en gitarrist som heter Ingemar Rogefeldt och en trummis som heter Bo Frölander som säkert kommer att medverka."
CafG: "Vad får vi höra just nu?"
Pugh: "Jag vet inte vad det blir."
CafG: "Du vet inte vad det blir? Inget namn på låten?"
Pugh: "Ehh... Perfektionismens symboliska undergång i åtta underbara minuter."
CafG: "Okej. Det köper vi. Varsågod Pugh."
Några obestämda skalor och ackord ljuder från scen medans Pugh ropar ut en order "Ganska stark lystring här alltså, så jag hör vad jag sjunger för nånting... !!!"
De odefinierbara ljuden ljuder vidare och de verkar göra vad de kan för att försöka likna någon slags psykedelisk utflykt, eller ett anfall från yttre rymden. Men så plötsligt börjar tonerna samla sig, som om dom försöker rulla upp något mer definierbart och igenkännande. Något som skulle kunna liknas vid... "Här kommer natten".
En perfektionismens symboliska undergång i åtta underbara minuter blev det. Jag borde ha förstått vartåt det lutade redan under introduktionen. Det var ju knappt ett år sedan som Pugh röjt runt i min hjärna från samma scen, i samma program och med samma ungar.
********************
Låtlistan
01 Här kommer natten
********************
Best Of
Inte så många att välja bland, men den här var allt en märklig version. Innehöll både visslingar och läppfladder.
********************
Mera Opopoppa
Det här var andra gången som Pugh och Hjärtans Ungar uppträdde i Opopoppa. året innan hade dom framfört "Colinda" och "Jag sitter och gungar" i versioner långt bortom originalen.
********************
Början av historien om Hjärtans Ungar...
Nedan rader är hämtade ur den medföljande boken till 4 cd-boxen "Pugh" (National NATCD 019).
...Bosse spelade i min smak, som en stenkross låter, rakt och enkelt, och basisten Roger Pettersson såg ball ut, lirade tungt och sjöng nästan lika bra som jag.
När allting tog fart i slutet av 1969 behövde jag ett band och det blev naturligt att prova just dom två. Dom var bra, bodde nära och var mina vänner. Det var bara att lägga till en topplistad Västerås-gitarrist, Göran Ringström, och vi hade världens mest perfekta skapelse - rockkvartetten. Vi döpte oss till Hjärtans Ungar.
Så rullade vansinnesturnéerna igång våren 1970. Det finns inte en chans att komma ihåg alla platser vi lirat på, men om nån skulle påminna mej, så skulle jag säkert komma på det.
EMA-Telstar, Stockholms största bokningsbolag, fick oss att ställa upp på vad som helst, från rullande lastbilsflak, PUB:s entrétak på Hötorget i Stockholm, till mördarresor i skrotfärdiga ambulanser från Öland till Dorotea.
Det krävdes en viss form av kamratskap och disciplin för att klara av det och det hade vi. Ingen av oss visste knappt att det existerade sånt som sprit och groupisar. Det fanns inte tid till det...
Inga problem Pugh!
Här har du ytterligare en Opopoppa spelning att lägga till minnenas hjärnkvarter. Fast vi förärades bara en låt den här gången.
********************
En Pugh intervju i radion...
Den 9 april 1972 gjorde radiojournalisterna Håkan Sandblad - och Tommy Rander - en cirka halvtimme lång intervju med Pugh Rogefeldt. En halvtimme som bland annat på senare tid återsänts i SR Minnen. Någon som kommer ihåg eller minns det?
Det var vår ute och Pugh på var på ganska gott "snackhumör". Han hade så här dags i tillvaron hunnit göra tre LP skivor (tror jag) plus minst en singel också (tror jag också). Många var dom ämnen som kom att diskuteras under denna halvtimme, tillika de till antal ej redigerade svordomar som sändes, och ett av de ämnen som tyvärr bara kortfattat kommenterades var just Hjärtats Ungar.
Pugh:
... Jag satte ihop ett band med Hjärtats Ungar, som heter Hjärtats Ungar. Och det var alltså killarna hemifrån kan man säga, från Västerås stad.
Så var det med det.
********************
En liten parentes bara...
En liten "nördig" parentes är att Claes af Geijerstam något år senare, i samma programserie från Skansen och i all hast och under en bandintroduktion, blandade samman Pughs kompgrupp Hjärtans Ungar med Mikael Ramels dito, som då hette Unga Hjärtan. Många hjärtan fanns det att hålla ordning på...
Mvh HMV
2009 02 09
ref.:
http://webbuilder.se/hmvtonkraft/default.asp?id=2607&intOrder=5&fk_info=5188&pkch=760&pkgch=482<ype=grand
+++++++++++++++++++++++++++++++++++++
Opp-o-poppa (YouTube)
+++++++++++++++++++++++++++++++++++++
I samme serie:
